73. When there's no one left to hurt.
Hur länge försvann jag nu, efter ett flertal pauser denna sommar är jag tillbaks igen. För på Torsdag börjar jag gymnasiet, Schillerska. Man får in de rutiner jag saknat under två och en halv månad, så varför inte börja skriva ner livet här igen, i en öppen dagbok (sluta vara en tönt gumman, sluta nu) Med bilder där man fångar den sida av ansiktet som ser bäst ut, och allt utrsålar mest ledsna gråa dagar, fastän jag mår bra, för det mesta.
Går igenom ett arkiv, detta från Instagram, inget hör ihop där, men jag kan minnas vad som hänt. Skall vi ta den senaste tiden ur en sexton år gammal flickas liv, så tar vi en ny tid efter det. kyss.
Ullevi boken, Håkans mellansnack 23:03. Det är så jag säger det.
Varma dagar blev kalla dagar, jag delar dom inte längre med honom. Men kär blir jag i alla jag möter.
Varit trött, gått på ångestfyllda promenader med Jack moy & Glöden, ont men fint.
Jag lämnade alla från då, tog mig ur allt det onda och har nu en ny tid med fina heniskor framför mig. Tack ni som varit kvar, nu är även jag tillbaks.
bilden på den där sidan från håkan på ullevi är så himla fin!!!