74. Tusen trappsteg
Har klarat en vecka som Schillerska elev, och är så nöjd med mitt val. Jag trivs så bra, och har än så länge inte haft en enda dålig dag plus, min klass är himla underbar! Trots tusen trappsteg varje tidig morgon vill jag inte att dagarna skall ta slut, äntligen så trivs man i skolan.
Och vad gör jag mer än att lära mig alla salar i en av Göteborgs finaste skolor (enligt mig) Jag äter vegansk mat som alltid, fått en grej för färska fikon och lägger för mycket pengar på dadlar. Umgås med dom som gör mig stark och försöker undgå att jag håller på att bli kär, för sånt har jag inte tid med nu, inte när jag mår bra.
Och vad gör jag mer än att lära mig alla salar i en av Göteborgs finaste skolor (enligt mig) Jag äter vegansk mat som alltid, fått en grej för färska fikon och lägger för mycket pengar på dadlar. Umgås med dom som gör mig stark och försöker undgå att jag håller på att bli kär, för sånt har jag inte tid med nu, inte när jag mår bra.
Jag har inte kunnat sluta tänka på dig. En flicka i mörka kläder, sittandes på vad jag minns som en skatepark i betong. En flicka med ryggen vänd från musiken, låten spelades i bakgrunden. Jag visste att du grät och jag var tvungen att gå fram till dig. Det var låten som fick dig att gråta, dagen innan konserten. Jag förväntar mig inte att du minns mig men tanken på denna starka flicka har etsat sig fast i mitt minne. En flicka som bad om ursäkt för sina tårar. En flicka som berättar om det hon inte vill, kan, eller vågar prata om. En flicka som ändå väljer att släppa in en annan flicka i sitt liv, öppna upp. Jag kan inte släppa tanken på dig, på hur enormt stark du är. Vi pratade inte länge, men du sa att du var tacksam för att jag kom fram, vi kramades. Jag kan inte släppa tanken på vad låten betyder för dig, och vad den har kommit att betyda för mig. 7 juni, när låten spelades var jag den som inte kunde sluta gråta. Jag insåg att precis som Håkan haft en enorm betydelse i mitt liv har han det i så många andra människors också. Jag insåg där och då att vi var lika, med ärr både på insidan och utsidan. Skillnaden var bara att du, du hade bestämt dig för att klara det oavsett vad. Jag kan inte släppa tanken på att en människa så ung, kan vara så oändligt stark, så obegripligt vänlig. Du bad om ursäkt för dina tårar, de tårar du hade all rätt att fälla. En sak vill jag få dig att inse, du är fantastisk en dag kommer du förstå det. Jag lovar. Be aldrig mer om ursäkt för dina tårar, det är allt jag ber om. Ta hand om dig, allt löser sig tillslut.