64. Jag vågade aldrig hålla din hand
Och jag börjar med en ursäkt, för jag har hållt mig borta, eller egentligen inte med vilje det bara blev så nu. Har så mycket som händer, men starka tankar runt om, för snart går jag ut 9an och lämnar 10år av vänner och lärdom bakom mig, jag blir ett steg närmare vuxen, och det skrämmer mig. Fyfan vad jag är rädd.
Men en positiv rädsla i alla dessa tankar är att snart står jag där igen, med kravallen hårt mot bröstkorgen och en hjälte framför mig, med tårar om kinderna och alla dessa människor runt om. Jag står snart livrädd i en trygghet. För då fylls alla toma svarta hål av glädje igen, då släpper alla känslor och jag får ramla igen, älskade Håkan, snart ramlar alla igen. Tänk att du skall få skrika alla falska toner på ullevi, herre min Håkan.
Hoppas ni alla mår bra, för det gör jag, med tårar om kinderna och en kropp full av hopp.