Nea-Viktoria

Ett par bilder från i fredags då jag såg några av min barndoms hjältar med mina närmaste vänner, fyra bilder för att vara exakt, mest på gitarristen för det var han vill alla blev smått kära i. En fin kväll vid kajen, och väldigt bra spelning, trots dåligt ljud och lite kasst med publik för att ändå vara The sound (???) Nu sitter jag i min egna säng och längtar tillbaks och till nästa spelning, när det nu blir.

 

Idag kom även min Joakim hem från London, och vid tio minuter över elva ringer han med trött röst och säger att han är hemma, alltså en sju minuters lång promenad ifrån mitt hus. Slänger in mig i duschen, skippar frukosten och springer hem till honom och hans säng där han ligger och snosar efter att ha varit uppe en hel natt i väntan på flyg. Lägger mig bredvid, drar genom hans hår och får ett glatt hej av en trött killes röst.