Nea-Viktoria

Jag har varit sjuk i flera år nu,

Vissa perioder mer kritiska än andra, men en sak är säker, jag orkar inte längre vara tyst. Folk som har varit min vän eller bekant i ett antal år, eller bara sett mig gå längst långa korridorer, ser mig som frisk, hälsosam och livsglad som det är nu, det värsta är redan över enligt deras ögon. Men jag är fortfarande sjuk. Det senaste halvåret har jag fått så många nya i mitt liv, som jag vågat komma nära men ännu inte vågat visa helt vem jag är för. Och det här är för dom, för mig och för att vi måste våga prata. Jag gömmer mig bakom en fasad av falska leenden, Hälsosam livstil samt en hög av vegankost, och nu får det vara nog. Jag har lärt mig av egen erfarenhet att en stor del av en återhämtningsprocess är att våga berätta och prata om det, låta folk ta del av sin historia, vilket jag hade tänkt göra med hjälp av att skriva här (hoppas det är okej). Då jag inte längre orkar vara sjuk.

 

Hela min "historia" finns nedskriven, men utan mod att våga posta den, låter jag den än ligga kvar där bland alla andra inlägg av utkast, där den nu legat i flera månader. Men vem vet, efter respons och pepp? kanske den åker upp imorgon, eller om en vecka. Vem vet. Men jag ville skriva det här, förvarna med ett inlägg så se detta som en TW, då en del av denna lilla konst, mens och (konst)iga selfie's - blogg, skall få ännu en kategori: Psykisk förkyld. Som kommer innehålla en del om ångest, ätstörningar och alla andra (viktigt att prata om) saker som (tyvärr) drabbar allt fler människor, psykisk ohälsa.  Tack för mig.