191. 7 Juni 2014 Ullevi
Idag är det ett år sedan jag vaknade upp i ett blött tält efter att ha köat under en hel vecka inför Håkan Hellströms spelning på Ullevi, ett år sedan all lycka, alla kramar av nya människor och ett år sedan jag gick med ettan på handen ihop med Mathilda in på plan. Det gör fett jävla ont, att tänka tillbaks. Mitt starkaste minne var efter spelningen, jag vart lämnad av alla, med två sprickor i ett av de vänstra revbenen och grät. Framför varenda tjomme jag mötte grät jag, och dom visste vem jag var, alla bara visste vem fan jag var. Jag saknar den veckan, och kvällen. Det var fint.
